Under 2012 var TaylorMade det dominerande märket för drivers och fairwayklubbor, både på touren och i golfshoparna. RocketBallz sålde som smör i solsken och många började med att lägga ur sin gamla driver till förmån för en RBZ-trätrea, men följde sedan upp med ett köp av RBZ-drivern också.

Fullt medvetna om att man måste kämpa hårt för att följa upp en sådan framgångssaga kommer TaylorMade till 2013 med hårt hypade R1 och den i dagarna lanserade RBZ Stage 2. R1 har fått enormt mycket uppmärksamhet, bland annat med Dustin Johnsons seger i PGA-tourens inledningstävling. I dagarna har också RocketBallz promotats hårt, bl.a. med den lite knasiga IER-kampanjen.

Sannolikheten är därför stor att TaylorMade fortsätter att dominera drivermarknaden, även om Nike, Cobra och Callaway försöker knapra marknadsandelar – ofta genom att jämföra sig med "a leading brand", vilket säger ganska mycket när alla vet vilket det ledande märket är.

Med en golfsäsong som tycks dröja allt längre kunde vi inte hålla oss utan bokade en träff med TaylorMades representant på Halmstad Golfklubbs range för att göra en högst ovetenskaplig test av de båda klubborna.

FÖRST UT: ROCKETBALLZ STAGE 2
Första klubban vi testade var nya RocketBallz Stage 2, 9,5 grader, ställd i neutral position. Standardskaftet för den här klubban är ett 50-grams Fujikura RocketFuel som är hela 46" långt. Med innovativ teknik har man lyckats sänka klubbans totalvikt så att den väger under 300 gram, vilket betyder att även lite svagare spelare kan få högre klubbhastighet. Grafiken är aningen mer diskret än på R1, men utmärkt att sikta med.

De första slagen på den lite kylslagna rangen var inte mycket att yvas över, men efter några när vi blev varma i kläderna efter några svingar kom också resultat, verifierade med launch monitor. Justeringsmöjligheterna består av 1,5 grader upp eller ned från det loft som står angivet på klubban (9,5 eller 10,5 erbjuds) och i samband med förändring av loftet stängs eller öppnas också huvudet.

För att motverka en så kallad kraftig draw provade vi att öppna huvudet genom att sänka klubbans loft, men det gav för låg utgångsvinkel och för mycket spinn så att bollen klättrade som en gammal Tour Balata med persimmondriver och istället ökade vi loftet för att få upp utgångsvinkeln och ned spinntalet, vilket tillsammans med lite bättre höftrörelse gav några riktigt långa och fina slag.

DAGS FÖR R1
Så var det dags att ta sig an R1. Kritiker har kommenterat den racing stripe-liknande grafiken på toppen i ganska hårda ordalag, men den fyller sin funktion som sikthjälpmedel riktigt bra. Och den är faktiskt inte alls lika illa i verkligheten som när man ser den på bild.

Här finns bara ett huvudalternativ, men det har så många justeringsmöjligheter att det har fått en egen app så att man ska våga sig på att skruva. Hoseln har tolv loftinställningar från 8 till 12 grader, två vikter i sulan flyttar tyngdpunkten för att öka eller minska huvudets tendens att stänga sig igenom träffen och en sulplatta kan ställas i sju olika positioner för att förändra träffytans vinkel vid uppställningen. Totalt antal inställningar: 168!

R1 har försetts med ett RIP Phenom-skaft från Aldila. Även här är det ett lättviktsskaft på 55 gram, men det är tippstyvt och är tänkt att ge hög klubbhastighet, men ändå en känsla som påminner om ett tyngre skaft. Vi började med standardinställningen, 10 grader loft, neutral träffyta och 10-gramsvikten i hälen.

Trots att svingen nu var väl inoljad var klubbhastigheten märkbart lägre än med RBZ Stage 2, vilket hade sin förklaring i att skaftet är kortare. R1:ans standardskaft på 45,5" är en halv tum kortare än RBZ Stage 2, och faktiskt en kvarts tum kortare än förra årets R11S. Efter lite skruvande – guidade av den utmärkta inställningsappen – hittade vi lite bättre inställningar och kunde dra på lite för att få upp klubbhastigheten igen. Med bättre inställningar kunde vi förbättra en carry på 210 meter till 225 meter på bara några minuter.

SLUTSATS
Det är ingen tvekan om att TaylorMade fått till inte bara en utan två fullträffar. Stora justeringsmöjligheter, prestanda som håller vad den lovar och grafik som man faktiskt vänjer sig vid ganska snart. Den som jagar längd kommer utan tvekan att bli nöjd med sin RocketBallz Stage 2 och den som fokuserar mer på precision utan att vilja offra för mycket längd kan stega in i shopen och beställa en R1:a.

Länkar