Medan vintern fortfarande höll större delen av Sverige i ett järngrepp packade vi ned shorts, solkräm och golfklubbor för en liten tripp söderut. Efter touchdown på flygplatsen i Malaga, upphämtning av en liten hyrbil och ett snabbt stopp på favoritbutiken Carrefour rullade vi västerut en halvtimme till La Cala Resort.

Den stora och fina motorvägen är relativt trafikerad trots att det är en sen fredagskväll – efter siestan håller man igång länge på kvällarna här. När vi svängt av i Mijas och kör upp mot La Cala visar navigeringen oss runt hela anläggningen i stället för att köra direkt till hotellet och hyrbilens kämpande i backarna antyder att här inte är helt platt.

La Cala Resort ligger också i ett backigt område en bit upp från havet, vilket har sin poäng både för golfen och husen. När vi checkat in i ett fint superior-rum sitter vi en stund på terrassen och njuter av stillheten och de glittrande ljusen i landskapet. Lite gazpacho med grönsaker blir ett perfekt sent kvällsmål inför en lång morgondag.

Nyrenoverad klassiker
Som vanligt på spanska hotell är sängarna inte riktigt så mjuka som min lekamen skulle vilja, men det är också enda anmärkningen på rummet. Terrassen är stor och fin, och utsikten ännu bättre nu när solen lyser över golfhål, det andalusiska landskapets fina natur och de majestätiska bergen. Omelettkocken i restaurangen vänder vant upp en ost och skinka som blir en utmärkt uppladdning inför första golfrundan.

Nyrenoverade Campo America är den andra banan som anlades på La Cala och öppnade 1991, men är kanske den mest kända av Cabell Robinsons tre banor här. Liksom de andra två banorna är det en kuperad upplevelse med vackra vyer upp mot Sierra de Ojen och ned mot det glittrande medelhavet.

Rundan inleds med ett behagligt utslag från första tee långt upp över fairway och en bra drive här tycks aldrig vilja landa. Därefter är det några hål med klassisk spansk karaktär i dalgången innan man börjar klättra uppåt och får njuta av spännande golf med fantastiska vyer. Par 3-hålen och par 5-hålen är kanske den största behållningen, men flera av par 4-hålen är också riktigt trevliga om än inte helt lättscorade.

I renoveringen har bunkrarna på banan fått en rejäl genomgång och de är visuellt tilltalande även om det är lätt att hålla sig för skratt när bollen pluggar sig i den mjuka sanden ett par gånger. På avslutningen spelas hålen närmare husen och även om vi inte är så sneda undrar vi hur många av terrasserna och balkongerna som fått ta emot en och annan oönskad vit och rund liten gäst.

Banans avslutningshål är verkligen minnesvärt och vi blir båda väldigt glada för våra fina bollträffar med lite draw. Ännu gladare blir vi när vi upptäcker att hålet har en viss alpin känsla och våra bollar har rullat så långt ned att vi kan slå andraslaget in på det här par 5-hålet med varsin kort järnklubba.

Trevlig och scoringvänlig
När vi ställt undan golfbilen och lastat in bagarna i vår lilla Opel blir det en stund på klubbhusterrassen. Vi laddar D-vitamin i den strålande solen medan servitören hämtar en god sallad och en grilltallrik som ackompanjeras av ett glas rött och svalkande vatten. Eftersom vi båda känner mer golfsug efter inte helt oävet spel packar vi in oss i bilen och kör till närliggande Santana Golf.

Det är en lite märklig känsla att se på GPS-navigatorn hur nära det är och ändå behöva köra en rejäl omväg för att komma till Santanas fina entré och köra upp mot det mysiga lilla klubbhuset. En cappuccino som uppladdning räcker gott innan vi kör upp mot ettan och möts av en starter som berättar att vi är sist ut den här lördagen.

Trots att Santana ligger kloss mot La Cala är alla 18 hålen placerade i dalgången och höjdskillnaderna relativt små. Cabell Robinson har ritat även den här banan och gjort det riktigt bra. Den omväxlande och behagliga layouten erbjuder precis lagom mycket utmaning för både herrar och damer. För omväxlings skull också möjlig att spela till fots i stället för att åka golfbil.

Några korta par 4-hål inbjuder till en rejäl smäll med drivern och tian är ett par 5-hål som spelas nedför och är en munsbit för den som har lite löd i bössan. Det gäller dock att hålla tungan rätt i mun på inspelet till greenen som vaktas av både vatten och sand. Tvärtom är fyran ett par 5-hål som känns långt som ett ösregn, väl skyddat av både en liten bäck och de fina bunkrarna med sand av krossad marmor. En femma här känns som en halv birdie.

Greenerna är överlag väldigt fina och snabba, och skicket överlag riktigt bra trots att det är så tidigt på säsongen. De mycket positiva omdömen som kamrater hemifrån gett om Santana känns långtifrån överdrivna och inte blir det sämre av att man kan avokados på träden på och intill banan. I den natursköna miljön finns massor av andra träd, bland andra apelsin- och citronträd samt mäktiga korkekar. Ovanför oss svävar också rovfåglar som tycks spana på oss och våra golfbollar.

Trötta fötter efter 36 hål gör att vi vill ha en lugn afton därför spatserar till hotellets La Terraza för en god middag. Efteråt hinner vi precis höra de sista avklingande tonerna av live-bandets flamenco i den intilliggande bodegan innan kudden lockar.

Hus eller lägenhet?
Utöver hotellet har La Cala naturligtvis också ett stort antal hus och lägenheter, och man bygger fler. Vi får en chans att titta på ett vansinnigt imponerande townhouse, med källare och tre våningar – och hiss som tillval – samt tillgång till gemensam pool. Här finns havsglimt och genomgående hög kvalitet på materialvalen, men prislappen är lite hög för oss.

Den lägenhet vi blir visade efteråt är däremot kanske mer rimlig för vår budget, och inte mindre imponerande. Här bygger man lite högre upp i området och det ger en fantastisk utsikt från den enorma terrassen där man skulle kunna ha en riktigt stor fest på en ljummen spansk sommarnatt.

Det säljs också en del befintliga hus och lägenheter, bland annat i den ursprungliga och mycket charmiga lilla längan intill klubbhuset, men dessa är otroligt populära och säljs snabbt. Vi funderar lite till på hur vi ska göra och medan vi funderar passar vi på att besöka La Calas nybyggda Campo Europa.

A wild ride!
Redan när vi får ut golfbilen, en gasoldriven och högljudd sak, anar vi vad som komma skall. Och det inleds med en rejäl åktur till första tee där vi presenteras för ett golfhål som ska komma att sätta temat för den här artonhålaren. Ett par 4-hål som sluttar kraftigt utför och där den långtslående utan vidare skulle kunna nå greenen.

Layouten är i stora delar väldigt spelvänlig och uppförshålen underlättas av det utmärkta skicket där bollen rullar ut bra på fairway. Hustrun som spelar från röd tee lyckas ett par gånger slå sin drive över ett krön och tjäna så många meter att hon kan slå inspelet till ett par 5-hål med ett mellanjärn. Hon har en riktigt bra dag och matchen är över långt innan rundan är slut.

För mig som herrspelare är det inte lika enkelt att "stjäla" slag av banan, men några gånger får även jag till det. Dock inte på nian, ett långt par 3-hål som förvisso spelas nedför, men ändå blir en ful plump i protokollet.

Finaste hålet här kan vara det tionde, ett litet par 3-hål som skyddas av en damm på ena sidan och bäcken på andra sidan. Här får vi också av en ambulerande ranger höra att La Cala betyder just bäck, och det lilla vattendraget med sin tillhörande flodbädd är väl utnyttjat på den här banan. Mest tydligt på hål 14 – där herrtee ligger så långt bak att jag får hala upp en spoon bara för att nå över "la cala" mellan tee och green.

På sista hålet – även det kraftigt utför – lyckas hustrun driva green och tvåputta för birdie. Hennes breda leende talar sitt tydliga språk om hur mycket hon gillar banan, men hon håller ändå med om att man skulle behöva spela den här banan flera gånger för att verkligen lära sig var man ska chansa och var man ska vara lite extra försiktig.

Bada inne och ute
Trots att vi den här dagen bara har hus- och lägenhetsvisning följt av 18 hål i kroppen så är det hur skönt som helst att besöka La Calas utmärkta spa för en massage och ett avslutande dopp. I den stora och uppvärmda poolen kan man till och med simma ut till en utomhusdel och njuta av de sista solstrålarna i det varma vattnet.

Utöver restaurangerna, golfbanorna och spa-avdelningen med alla dess olika behandlingar har La Cala även en driving range med makalöst fin havsutsikt, sex korthål, ett välutrustat gym, tennisplaner och till och med en FIFA-godkänd fotbollsplan där ett norskt lag tränar den här helgen. Inget av det är dock för oss så vi svidar i stället om för middag och kör den korta sträckan till El Jinete.

Det här är en riktigt bra "kvarterskrog" precis utanför La Cala, med mycket avslappnad och gemytlig stämning. Vi är båda köttälskare och delar på en rejäl chateaubriand som grillas över öppen eld och kommer in perfekt rödrosa i mitten. Potatisen och bearnaisen som serveras till är förvisso goda, men behövs inte när köttet är sådär gudagott att bara lite salt räcker som pricken över i.

Sista rycket
Eftersom flyget hem går efter lunch har vi bara bokat nio hål på avslutningsdagen och efter frukost tar vi en golfbil och rullar ut som första boll på La Calas äldsta bana, Campo Asia. Det här är återigen en kraftigt kuperad bana som känns väldigt kort, men i gengäld kräver stor precision för att hålla bollen i spel.

Liksom övriga banor här på La Cala är skicket riktigt bra och för oss som inte riktigt startat säsongen på riktigt är det svårt att hantera de såphala och undulerade greenerna. Men vad gör väl det, för det är en ren fröjd att se bollen rulla utan minsta tendens till att hoppa och någon enstaka gång också försvinna över hålkanten med ett tillfredsställande "plopp".

I det vackra morgonljuset är green på hål tre som ett veritabelt konstverk lite drygt hundra meter bort och en bra bit nedanför tee. Berget i bakgrunden utgör en makalös fond och det är nästan lite svårt att fokusera på slaget. Sista hålet för den här resan är det nionde, ett riktigt knepigt par 5-hål där man antingen får spela försiktigt från det blinda utslaget eller försöka bomba bollen över bunkrar, buskar och träd ned till fairway på andra sidan.

Efter rundan återstår bara att packa in bagaget i bilen och börja rulla tillbaka mot flygplatsen. Det har varit en underbar golfhelg där Costa del Sol och La Cala har gett rejäl mersmak, men nu är det dags att resa hem och försöka jobba ihop pengarna till den där lägenheten. Eller kanske ett townhouse ändå.

Länkar