När jag anlände till Madrid hade jag turen att bli inkvarterad på femstjärniga Westin Palace. Innan en liten kvällspromenad till restaurang El Puchero hanns det med en gin och tonic i baren och på klassiskt spanskt maner ställde tjejen fram en guldfiskskål och började hälla. Hon tittade på mig som om jag skulle säga stopp, men icke.

Lätt snurrig trampar vi sedan iväg ett glatt gäng mot lilla El Puchero där kvällens måltid var en fantastisk upplevelse. Är man i Spanien så är det tapas som gäller och smårätt efter smårätt kom in, där en Pata Negra som smälte i munnen var höjdpunkten. Det var knappt man kunde klämma i sig huvudrätten efteråt och endast med viss möda fick desserten plats!

En stadig G&T på hotellet, ett oklart antal glas vitt och rött vin följdes sedan upp av någon skum spritverksamhet som avslutning. Det såg ut som Limoncello, men jag uppfattade inte vad den hette och den slank ned endast för att de sade att den var bra för matsmältningen och motverkade treputtar …

Härlig Rees Jones-design
Efter en relativt kort busstur på morgonen kommer vi fram till Golf Santander och imponeras stort av klubbhuset. Jag är inte den enda som har lite huvudvärk och det är med viss lättnad som de erbjuder oss lite kaffe och småkakor i restaurangen medan morgonens frost så sakteliga smälts bort av solen.

Det finns inga medlemmar här berättar de, och ingen annan har bokat tider förrän på eftermiddagen så det är inga problem att gå ut när vi vill, när väl frosten släppt. Jag skippar rangen som några av de andra besöker och ser till att gå i första boll för att ha hela banan för mig själv utan någon att vänta på. Underbart!

Banan är utlagd på en lagom kuperad mark runt Banco Santanders högkvarter och designen är signerad Rees Jones (med bistånd av Seve Ballesteros). Rees är i mitt tycke den skickligare av Trent Jones Seniors två söner, och jag trivs mycket mer på hans banor än på de många Trent Jones Junior-banor som poppar upp lite varstans (Bro Hof t.ex.).

Golf Santander är inget undantag. Tvärtom. Det är en mycket njutbar bana där man bör fundera på sin talang innan man väljer en av de sex olika tee som erbjuds. Min nyfunne vän Nicola är italienare och har inget handicap. Alltså, han har noll i handicap och väljer därför svart (6856 meter!).

Efter några hål har han fått nog av att få stryk och traskar i stället fram och spelar med oss andra på gul tee. Då blir det i stället en hel del birdies – och en avslutande eagle som gladde mig lika mycket som honom eftersom vi bildade lag i den tredje bästboll-matchen då.

Utmanande och omväxlande golfhål i vacker miljö
De omväxlande hålen är, trots gul tee, alls inte enkla. Det finns en hel del vatten och nattfrosten har inte gjort något för att få ned stimptalet på greenerna. Det är riktigt halt och man får hålla tungan rätt i mun för att undvika treputt. Att försöka vara aggressiv på något annat än uppförsputtar är dömt att misslyckas.

På sjunde hålet kommer min första birdie, och det är riktigt trevligt eftersom det är ett läskigt utslag mot en green som vaktas av vatten. Bara 125 meter, men kylig luft och motvind gör att det krävs en rejäl pärla för att få fram bollen till hål och lite turlig backspinn gör att putten är en ren formalitet. Kul!

Utöver bra golfhål bjuder Golf Santander också på en fin natur. Förvisso helt konstgjord eftersom marken tidigare sägs ha varit en soptipp, men icke desto mindre är det vackert med alla fina träd och planteringar samt glittrande vattenspeglar i solen. Banan har snart 15 år på nacken och kanske kan behöva ännu några år innan den är färdigväxt, men att döma av fågel- och djurlivet på och kring banan är miljön nog i alla fall trevligare som golfbana än soptipp.

I det lyxiga klubbhuset blir det sedan en sen lunch innan vi får masa oss ombord på bussen. På kvällen blir det fotboll på Stadio Santiago Bernabéu. Det är kallt som fasen i höstmörkret, men Atletico Madrid levererar tre fina mål som värmer lite. Det är dock inte alls lika roligt som rundan på Golf Santander, och med de platser vi har fått nästan ute på planen sannolikt minst lika dyrt …

Foto: Golf Santander och Luis Corralo.

Länkar