En golfresa kan många gånger vara lite väl fokuserad på golf – det finns ju så mycket mer att göra än att bara banka runt en liten vit boll hela tiden. Ett bra exempel på det är när man tar sig från flygplatsen i baskiska Bilbao halvannan timme söderut till vindistriktet Rioja, en av 17 autonoma regioner i Spanien.

Rioja är för de flesta svenskar synonymt med vin, och det föga överraskande eftersom det sägs finnas runt arton tusen hektar vinodlingar här och över 100 vinproducenter. Det är makalöst vackert att se den vidsträckta vindalen breda ut sig i all sin prakt, med de typiska röda höstfärgerna innan vinrankorna skurits ned efter skörden.

Calle del Laurel
Vår grupp delas upp och jag hamnar på Hotel Gran Via – vilket för mitt otränade språköra låter som "stora vägen" och det ligger mycket riktigt också intill en väl trafikerad gata i Logroño. Fördelen med läget är dock att det bara är en kort promenad ned till Calle del Laurel, i det närmaste en smal och vindlande gränd där ett 50-tal barer och restauranger trängs.

I stället för att sitta ned och vräka i sig en stor måltid handlar det här mer om att mingla, ta ett glas vin och några små tapasrätter (här kallade pinchos) på ett ställe, gå vidare till nästa och upprepa proceduren och så vidare tills det är dags att vingla hemåt. Eller som några spanjorer gjorde på den sista baren vi besökte – beställa in en enorm köttplanka och smörja kråset rejält strax efter midnatt.

Kvalitetsgolf signerad Seve Ballesteros
Vårt första nedslag på en golfbana är Club de Campo Sojuela, en av de sista banor som designades av superstjärnan Seve Ballesteros och erbjuder fantastiska vyer över Rioja-dalen och bergen på andra sidan. Vi börjar på sista nio, den avgjort svårare och definitivt mer kuperade slingan, där bollarna ofta fångas av de många ekar och tallar som kantar fairways. De små greenerna är inte lätta att träffa och det rullar nästan för bra på dem.

Efter att ha passerat hål 18, ett ärligt talat ganska skumt par 5 som spelades kraftigt utför, blir det lite mindre kuperat, lite mer öppet och betydligt mer lättscorat. Lite Seve-inspiration gör att svåra lägen bara blir roliga utmaningar. Med lite tur hamnar en del inspel också på rätt sida om hålet och några birdieputtar råkar slinka i.

Banan är överlag en skön blandning av öppna och smala hål, intressanta doglegs där man får tänka till och små snabba greener som kräver att man har tungan rätt i mun. Kort sagt en riktigt trevlig upplevelse även om man råkar bli av med lite bollar här och där.

En lätt bana?
Nästa bana vi besöker är Campo de Golf de Logroño, som drivs av staden och flera gånger har stått värd för spanska PGA-mästerskapen. När vi får höra att Miguel Angel Jimenez satte banrekordet 60 slag, 12 under par, när han vann tävlingen 2006 luras man att tro att det är en lätt bana – men inget kunde vara längre från sanningen.

Utöver att det fjärde hålet, 618 meter par 5, är Spaniens längsta hål så är det också extra utmanande med kyla och en mycket kraftig vind samt emellanåt ett smattrande regn. Det går trots vädret att uppskatta de fina golfhålen – särskilt sexan med sin högt placerade tee där bollen tycks sväva i luften i en evighet innan den landar på fairway långt där nere. Det är dock ingen som är svårövertalad när vi bestämmer oss för att bryta efter nio hål.

Efter en värmande kaffe i det stora och inbjudande klubbhuset lättar det upp lite och vi bestämmer oss för att ändå ge sista nio en chans. Och det är en jäkla tur, för det här är utan tvekan banans bästa slinga med massor av roliga golfhål. Hela banan bjuder på intressanta höjdskillnader och det är inte alltid lätt att välja rätt klubba (inte ens när vinden lagt sig).

Det är väldigt varierade golfhål och många gånger säkrast att titta både en och två gånger extra i banguiden – särskilt på hål 12 och 18 där ett snårigt vattenhinder gör att en drive definitivt inte är rätt slag från tee. Utöver den fina golfen är det också en stor njutning att inmundiga både ett och två (och tre) glas vin och en lång rad tapas (sorry, pinchos) efter rundan.

Enorma hav av vin
Det tillverkas en hel del vin i Rioja och under vår resa får jag lära mig lite om de röda vinerna här. De görs i fyra olika varianter, beroende på lagringstid: Joven, Crianza, Reserva och Gran Reserva. Jag är ingen vinkännare, men det är tydligt hur mycket trevligare vinet blir av att lagras en längre tid i någon av de ektunnor som används – fransk, spansk och amerikansk ek ger också olika karaktär.

Merparten av de röda vinerna som görs i Rioja är 100 % tempranillo-druvor, men det förekommer inblandning av andra druvor för att göra vinet lite mildare i smaken. Det visar sig också att man gör en hel del vita viner som inte alls är tokiga.

Mellan hackandet på golfbanorna får vi också tid att besöka några av de många vingårdarna här och den första är Finca de los Arandinos, som har ett boutique-hotell med gourmetrestaurang, spa och mycket modern design. En Gran Reserva som vi får smaka på är så god att jag får köpa med mig några flaskor hem.

Betydligt större och mer imponerande är Bodegas Ontañón, El Templo del Vino – vilket precis som det låter är ett veritabelt vintempel. Efter inköp av lite mer vin bjuds vi här på en delikat måltid i en restaurang som mer påminner om ett romerskt tempel. Det känns väldigt lyxigt eftersom bara särskilt inbjudna gäster får en chans att njuta av den utsökta maten.

Den sista vingården vi besöker är ännu mer imponerande Vivanco Bodega. Med sitt enorma museum är det här så mycket mer än bara en vingård. När det gamla familjeföretaget satsade på ett museum för vinkultur i slutet på 1990-talet trodde folk att de var tokiga, men idag är det en ikonförklarad verksamhet och lockar vinfantaster från hela världen.

Efter en promenad genom de enorma underjordiska lokalerna för vintillverkning kommer vi till själva museumet. Bland konstsamlingarna finns verk av de stora mästarna och här finns en fantastisk samling historiska verktyg för vintillverkning där de tidigaste är flera tusen år gamla. Ett av rummen är helt dedikerat till korkskruvar – allt från vanliga handjagare till mekaniska mästerverk, och en del ekivoka varianter som får oss att dra på munnen rejält.

Ännu en Seve-designad bana
Nästa anhalt på vår resa i vinet och golfens tecken är Izki Golf i en nationalpark på Montaña Alavesa. Det är trekvarts körning från Logroño, men det är på vägen till/från Bilbao och passar därför utmärkt som första eller sista bana på ett besök i Rioja. Banan är också ett riktigt mästerverk signerat Seve Ballesteros.

Det natursköna läget på lagom kuperad mark gör att många hål ligger som konstverk framför oss när vi står på tee och det är gott om djurliv i form av fåglar, ekorrar och en räv som nästan tycks vara tam när den springer parallellt med fairway och beundrar vårt golfspel. Det är ingen enkel bana, särskilt inte från backtee där proffsen befinner sig när Challenge-touren kommer på besök.

Korta, långa, doglegs, uppför, nedför, knepiga – oavsett vilket är alla hålen roliga att spela och trots att det är första gången fungerar det okej med en banguide och lasermätare. Flera av hålen är faktiskt så bra att man gärna hade tagit med sig dem hem.

Trots att det är lite blött på fairway rullar det fantastiskt fint på greenerna och det är tydligt att medlemmarna här har höga krav. Inte minst märks det på den måltid vi serveras efter rundan. Den gemytliga stämningen i klubbhuset, den utsökta maten och de goda vinerna gör att man gärna hade stannat kvar lite längre.

En pilgrimsfärd på golfbanan
Innan vi reser hem hinner vi med en sista runda. Rioja Alta Golf Club ligger intill Jakobsleden, Camino de Santiago, där hundratusentals vandrare varje år följer de gamla pilgrimernas färd mot Santiago de Compostela. Vi väljer dock att tillbe den lilla vita bollen och de 4,25 tum stora hålens religion.

Banan börjar och slutar med några tajta golfhål i kuperad miljö där finess trumfar kraft. På mitten ligger hålen på en mer öppen platå och här kan långtslående göra slarvsylta av några av hålen. Förutsatt dock att bollen råkar hamna på fairway.

Den fina miljön och det utmärkta skicket gör rundan till ett rent nöje. Den enda smolken i glädjebägaren är när ett perfekt utslag på hål 16 visar sig ligga total mask till den provisoriska green som används den här dagen medan banarbetarna jobbar med en av greenbunkrarna. Nåväl – en superhög lobb över en majestätisk ek landar snällt på green för ett till slut enkelt, om än inte så traditionellt par.

Inte oupptäckt så länge till
Rioja fick 2019 utmärkelsen "Undiscovered Golf Destination Of The Year" av IAGTO, en förening för golfresearrangörer. Med allt som finns att göra och upptäcka här lär Rioja inte vara någon oupptäckt destination så länge till. Om du flyger ned får du packa noggrant för att få med dig några fina viner hem så det kan vara en tanke att köra ned genom Europa i stället. På så vis kan du både få med dig mer av de goda Rioja-vinerna hem och kanske också hitta andra smultronställen längs vägen.

Du kan boka allt själv eller kontakta Golf in Rioja och få hjälp med bra paket.

 

Länkar