Historien om Scandinavian är nästan som en saga. Efter att ha sålt sitt bolag för en okänd (men stor) summa pengar enades tre danskar om att realisera drömmen om en egen golfklubb. Eftersom de hade råd ville de skapa en anläggning där allt skulle vara av högsta klass. De valde därför att låta Robert Trent Jones II Golf Course Architects lägga ut 36 hål på en gammal militär träningsanläggning bara en kort bilfärd norr om Köpenhamn.

Trevliga och spelbara golfbanor
Banorna kallas Old Course och New Course, men är ungefär lika gamla, byggda mellan 2006 och 2010 med sandcappade fairways och greener av högsta klass. Båda har några hål som kanske är mer intressanta och utmanande än bra, men överlag är det två mycket trevliga och spelbara golfbanor där man med fördel tar sig tid att också njuta av de natursköna omgivningarna med höga träd, porlande bäckar och glittrande dammar.

Det utsökta skicket som bjuds i alla delar beror inte bara på att man utförde underarbetet ordentligt när man byggde banorna. En maskinpark av högsta klass och banarbetare med lika stort engagemang som kunskap. Ett kvitto på skickets höga klass är att många tourspelare har The Scandinavian som bas för sin träning, bland andra Søren Kjeldsen som var här och spelade vid mitt besök i somras. Till det kommer riktigt bra träningsmöjligheter med en stor range, ett närspelsområde och en blixtsnabb puttinggreen.

Old Course eller New Course?
Vilken av de två banorna som är bäst är mer en fråga om tycke och smak. Båda banorna har mycket vatten i spel, och bjuder på många visuella trick där man har stor nytta av banguiden när man ska välja klubba och spellinje. Old Course är högre rankad och i mitt tycke den finare av de två, men New Course en skön utmaning som inte står gamla banan långt efter.

Om man ska vara kritisk – mot banan eller sitt eget spel – så är tvåan på Old Course en liten besvikelse. Dels är designen med en bäck som går fram och tillbaka över fairway lite skum och dels är beslutet att satsa med en drive mot den mindre delen av fairway totalt fel när bollen hamnar mask bakom ett stort träd. De efterföljande många slagen innan bollen till sist faller i hål ackompanjeras av ett språk som passat en riktig borstbindare.

Överlag är gamla banan dock väldigt omväxlande och riktigt kul att spela. Extra kul med fem par 3-hål och fem par 5-hål där en match kan ta fart rejält. Nya banan kontrar i sin tur med elvan, en gammal skjutbana, där klubbvalet från tee är avgörande för att ha ett slag mot green i den mycket smala "korridoren" mellan träden på båda sidorna efter dogleget. Det följs av ett skumt designat par 5-hål, men lättas upp av en hel del riktigt fina golfhål som överlag är lite smalare och mer krävande från tee.

Det bästa med The Scandinavian
För medlemmar såväl som gäster är de fina banorna, det utmärkta träningsområdet och det lilla övernattningshuset (en hypermodern villa i dansk stil som ligger mellan hål två och tre på Old Course) kanske ändå inte huvudsaken. Det bästa med The Scandinavian är den hemtrevliga känslan där medlemmar tilltalas med namn och hälsas välkomna när de kommer in i klubbhuset.

Det är heller inte vilket klubbhus som helst. Hela byggnaden är ett arkitektoniskt mästerverk i trä, glas och norskt skiffer signerat Henning Larsen Architects (som bland annat också ritat operahuset i Köpenhamn). Formen sägs vara inspirerad av en servett som någon satt och vek lite förstrött under ett möte och är utan vidare ett av de finaste klubbhus jag haft äran att bevista. En samling magnifika konstverk bidrar ytterligare till fröjden.

Det så kallade 19:e hålet (37:e i det här fallet) heter The Waters och är en restaurang som inte står många stjärnkrogar efter. Anledningen är kökschefen Morton Kirk, med erfarenhet från både en- och tvåstjärniga Michelin-restauranger. Han och hans charmerande personal gör alla måltider – frukost, lunch och middag – till en upplevelse som i sig är värd ett besök.

Som hemma
Det är en relativt exklusiv klubb med få medlemmar och inte alltför många gäster, vilket bidrar till den hemtrevliga stämningen. David Shephard, klubbchef sedan 2016, berättar att det finns runt 950 medlemmar och att spelstandarden är väldigt hög. I ett land där golftalangen generellt kanske inte imponerar så mycket har The Scandinavians medlemmar ett snitthandicap på nio! Det är visserligen inklusive de många proffsen och deras plushandicap, men ändå!

Det viktiga är ändå just att medlemmarna känner sig som hemma. Och det är inte utan att jag också känner mig som hemma här. Efter en runda blir det lite arbete nedsjunken i en soffa och det är hur skönt som helst att pausa med lite småprat med personalen eller någon medlem som sätter sig intill. För den som har råd lär det inte vara något svårt val att bli medlem på The Scandinavian. Jag har lite långt att åka och kanske inte riktigt de finanserna, men det är inte utan att tankarna dras åt det hållet ändå …

Länkar