Som relativt erfaren golfresenär med ett större antal länder och golfbanor under bältet hade jag för några år sedan aldrig för en sekund övervägt att åka till Estland för att spela golf. Estland är bara en av de där baltstaterna som man hört talas om lite då och då, men inte vet särskilt mycket om. Till exempel hade jag ingen aning om att landet är större än Danmark – marginellt förvisso, men ändå – att det bara finns drygt 1,3 miljoner ester och att de som nation utvecklats enormt sedan “den sjungande revolutionen” fick Röda Armén att lämna landet början på 90-talet.

För mig som golfspelare är allt det där kanske inte så viktigt, men för mig som nyfiken resenär i allmänhet är det kul att få veta att Estland är en väl utvecklad nation när det gäller IT. Mobiltäckningen är fantastisk, gratis wifi erbjuds i princip överallt och esterna kan till och med rösta online eller via sin smartphone med mobilt bank-ID eller det chipförsedda ID-kort esterna har istället för legitimation, pass och körkort.

Medeltidsfest
Tallinn som stad är också värd ett besök även om man inte åker hit för att spela golf. Den charmiga lilla staden med sina stora höjdskillnader har en brokig historia och när Pirett, vår guide, berättar historiska fakta om hur svenska trupper ockuperade staden är det inte utan att man skäms lite. Vi är dock inte ensamma om den bedriften – danskar, ryssar, nazityskar och sovjeter har genom åren lagt beslag på det bördiga lilla landet med sin utmärkta position vid Finska viken.

Som en liten extra historisk upplevelse får vi också besöka Olde Hansa, en medeltidsrestaurang där maten är lagad efter gamla historiska recept och kärlen som bland annat älg och björn serveras i är handgjorda. Den kryddade ölen och de hemkryddade snapsarna passar utmärkt till maten och det är inte långt ifrån att man sneglar runt lite för att se om Broder Tuck eller någon annan Robin Hood-figur sitter och läskar gommen i ett hörn.

Topp 100-bana med stora ambitioner
Som golfnation är Estlands historia dock betydligt kortare. Sovjetunionen var inte direkt känd för sin välvilliga inställning till vår fantastiska sport och först efter att landet återfått sin frihet börjades det bygga golfbanor. Och det har inte gått fort, men det har gått bra.

Estonian Golf & Country Club, bara 20 minuter från Tallinn, ingår i European Tour Properties och har också haft flera större amatörtävlingar samt kvalet till Omega Mission Hills World Cup där PGA-tourstjärnan Graham Delaet i par med Stuart Anderson tog Kanada till finalen.

Härliga vyer över banorna
Här möts vi av ett ståtligt klubbhus i en klassisk estnisk form, men med en helt modern interiör. Läget på en kalkstensås mellan det gamla kulturlandskapet med fornlämningar från tusentals år tillbaka och den skogsklädda sluttningen ned mot havet ger härliga vyer över de två golfbanorna och Finska viken längre bort. Maten är ypperlig och ackompanjeras av en kulturupplevelse på översta våningen där vi förevisas en liten utställning med bronsåldersföremål upphittade i området.

Den lilla 9-hålsbanan som idag heter Stone Course är inte mycket att orda om, och enligt planerna ska den försvinna och ersättas av en helt ny 18-hålsbana med linkskaraktär där designern sagts vara en framgångsrik kvinnlig golfspelare från Sverige. De planerna är dock några år gamla och inget har hänt på ett tag, men framtiden får utvisa om det måste bli ett återbesök för att spela en Annika Sörenstam-bana.

Här är det i stället Sea Course som är den storslagna upplevelse som gör hela resan till något mycket mer än bara en vanlig golfresa. I en fantastisk natur på ett lagom kuperat område för att bli lite extra intressant ligger hålen utlagda med finess bland majestätiska träd, enorma stenblock och vattenhinder i form av naturliga dammar. Med Jägala-flodens delta och Finska vikens glittrande vatten som blickfång är det svårt att inte trivas här – och den utmärkta layouten gör upplevelsen riktigt bra.

Från vit tee, hela 6 462 meter, är Sea Course en riktigt tuff utmaning, men från gul tee är banan behagligt spelbar. Placeringen i sluttningen intill vattnet ger inte bara många imponerande vyer från högt placerade utslagsplatser, det ger även flera tuffa uppförshål där förhärskande vinden obönhörligen avslöjar en oren bollträff.

Bo kvar på banan
Om stadens puls inne i Tallinn inte lockar lika mycket som avslappning i den vackra miljön finns ett större antal hus intill banan och flera av dessa går att hyra för den som vill promenera till första tee och ta en tidig morgonrunda.

För den som liksom jag är lätt beroende av att surfa på mobilen och kolla Facebook är det också ett stort plus att man på fullt allvar har planer på att erbjuda gratis wifi över hela anläggningens 180 hektar. Innan dess får man nöja sig med full 4G-täckning i princip överallt i det här gamla, men ändå ungdomliga landet.

Styr kosan söderut
Ingen golfares besök i Estland är komplett utan att spela det som flera gånger utsetts till landets bästa bana – Pärnu Bay Golf Links. Bilresan ned till Pärnu tar en stund, det är cirka 13 mil från Tallinn och i den lilla badresorten checkar vi in på Estonia Resort Hotel & Spa. Det är bara några meter från stranden och vyerna över Pärnubukten är hänförande i solnedgången.

I hotellets restaurang Noot serveras en utsökt måltid gjord på estniska råvaror och allt är lika imponerande – från den lilla tvättlappen som ställs fram som ett piller och sedan "växer" rakt upp till förrätten med lokalt fångad fisk och huvudrätten med en kalventrecote som är så mör att kniven knappt behöver användas.

Det stora spa som erbjuds provas som hastigast med en sväng till gymmet, lite bastu och ett dopp i de olika poolerna innan vi far vidare mot resans huvudmål. När vi kört en stund på småvägar genom tät skog öppnar sig plötsligt himmelriket framför oss i form av det magnifika klubbhuset med Östersjön i fonden.

Inte bara lite bra
Finske arkitekten Lassi Pekka Tilander må vara okänd för de flesta svenskar, men här har han lagt ut en golfbana där höga tallar och mycket vatten kantar golfhål med linkskaraktär som är utlagda så nära Östersjön att det sannolikt har knorrats rejält på de myndigheter som sköter strandskydd. Men så har det också blivit bra. Och inte bara lite bra utan så bra att man många gånger måste stanna till och bara insupa miljön, beundra de vackra vyerna och imponeras av golfhålens kvalitet.

Inledning med ett par 5-hål är alltid trevligt. Man får mjukstarta lite och har chansen att rädda ett lite halvstelt utslag. Och om man av misstag träffar bollen bra från tee – och sen lägger in bollen i greenkant och sätter putten är det inte alls tokigt att kliva upp på tvåans tee två under par och med fem poäng noterade i scorekortet!

Det egna spelet imponerar på medspelarna, men mest imponerar skicket på oss allihopa. Trots att det är tidigt på säsongen har fairway en sådär hård stuns som en äkta linksbana ska ha och greenerna rullar riktigt bra – trots att himlen öppnar sig ett par gånger under rundan och levererar nederbörd som paraplyet knappt klarar. Även de så kallade waste areas på banan är välskötta och inte helt omöjliga att spela från.

Crescendo utan dess like
Vatten finns det också gott om på golfbanan, och i den allt hårdare vinden skänker vi en tacksamhetens tanke till Lassi Pekka Tilander som ritat in ganska breda fairways så att scoren trots en del vingel kan hållas rimligt bra. Banans avslutning är också ett crescendo utan dess like. Efter hål 14, ett vackert litet par 3-hål som spelas ut mot havet, ligger de sista hålen alla placerade längs med vattnet och det är för dagen tacksamt nog medvind.

Både hål 15 och hål 16 är drivbara – normalt bara av långtslående, men idag av de flesta. När bollen väl landar på fairway vill den nästan aldrig sluta rulla och svårigheten är inte att få längd utan att få bollen att stanna på green och inte rulla ned i den omkringliggande sanden. Klubbvalet är också en rejäl utmaning på näst sista hålet, där 158 meter på kortet inte betyder mycket och bollen glatt seglar över hela greenen och ut bland träden på andra sidan.

Signaturhål
Sista hålet på banan är också Pärnu Bay Golf Links signaturhål. Och det är inte svårt att förstå varför när vi kliver upp på tee och ser hur det i princip helt raka par 5-hålet kantas av tät tallskog till vänster, en sandremsa och sedan vatten till höger samt avslutas med en upphöjd och väl inbunkrad green 450 meter längre bort.

Väl framme vid greenen, med vatten, waste area och bunker med träklädd palissad, är det inte utan att knäna skakar lite när bollen efter diverse debacle väl hamnat på greenen och bogeyputten är lite för lång. Ett djupt andetag och en blick mot den stora rovfågel som seglar in över huvudet lugnar nerverna och till slut kan äran räddas med en sexa här.

Världens bästa klubbhus
Efter att ha tackat för rundan är vi alla lite småfnittriga av den storslagna upplevelse vi har fått avnjuta. Och det blir inte sämre av den utmärkta golfburgare som serveras i restaurangen en våning upp, med makalös utsikt över hela Pärnubukten. Överlag är klubbhuset riktigt fint och det är ingen överraskning att det nominerats till titeln Världens bästa klubbhus.

Pärnu Bay har också en korthålsbana som vi inte hinner med den här gången, men den får vi ta nästa gång. Det ryktas också om ytterligare nio hål, även de signerade Lassi Pekka Tilander. Då får vi även försöka besöka Saare Golf på ön Ösel, en bana som också ryktas vara riktigt bra och även den tillhör svensk-estniske Peter Hunt som äger Pärnu Bay.

Länkar