M1 och M2 var 2016 ganska olika klubbor och M2:an den utan tvekan mest förlåtande och lättspelade. Till 2017-modellerna förändrades detta så till vida att även M1 har potential att vara lika förlåtande och lättspelad som M2:an - men också att ställas in så att den passar väldigt olika spelare.

Grunden till den här artikeln är de frågor jag fått om vad som egentligen skiljer TaylorMades två modeller åt. Här lämnar vi M1 440 och M2 Draw därhän, eftersom det ju är ganska tydligt vilka segment dessa är avsedda för.

Same, same, but different
De två klubborna är i 2017-versionen väldigt lika varandra. Om man inte jämför dem intill varandra är det inte helt lätt att veta om det är M1 eller M2 man har fått i handen när man står över bollen.  De har däremot olika egenskaper - även om M1 i sin "snällaste" konfiguration fungerar i princip som den mer högspinnande M2:an.

Enklaste sättet att välja mellan M1 och M2 är att slå några slag med M1:an och se hur träffbilden ser ut på träffytan. Om du har "sporadisk" kontakt över hela träffytan hjälper kanske inte justeringarna så mycket och då bör du kanske titta på M2 (du kan fortfarande välja M1 också men om du inte får så stor nytta av den är det kanske svårt att motivera priset på 5695 kronor när M2 "bara" kostar 3995).

Du kan justera M2:an med hjälp av skaftinfästningen samt genom att välja något av de sju "standardskaft" som erbjuds utan extrakostnad. Den fasta 8-gramsvikten är dock inget du kan pilla med, trots att den ser ut att gå att skruva med. Ljudet i 2017-versionen har masserats med så kallad Geocoustics och det är högre och mer explosivt än i M1 2017.

Dyrare, men mer justering
Om du tvärtom har en mer fokuserad kontakt på träffytan ska du titta närmare på M1 som förvisso är dyrare, men också har en uppsjö justeringsmöjligheter utöver skaftinfästningen. T-Track-systemet har 27 gram flyttbara vikter varav 12 gram finns i ett längsgående spår som i 2017-versionen har förlängts med 12,7 mm (19 % längre) och ger större justeringsmöjlighet. Den främre vikten ger nu möjlighet att justera draw/fade-tendens på över 20 meter.

Genom att tillsammans med en utprovare labba med olika inställningar och skaft kandu för de extra 1700 kronorna få en M1:a som är exakt anpassad för din sving. Du kan också få betydligt lägre spinntal och den är därför - lite generaliserande - kanske för lite bättre spelare.

För min del avgjorde ljudet nästan mer än egenskaperna. M2 är en ganska skön klubba, jag kunde hantera spinntalet (ett lite mer lågspinnande skaft hjälpte) och jag slog den ganska bra (sanslöst nog bäst med ett damskaft!). Jag kunde dock inte vänja mig vid ljudet och gav M1:an en rejäl genomgång med olika skaft och inställningar.

Proffsen blandar och ger
Ett tydligt tecken på att det inte går att kategoriskt säga att M1 är för de bättre spelarna och M2 för resten är proffsens val av driver. DJ har valt M1 medan Rory som nyss bytte till TaylorMade spelar M2. Jason Day bytte sin gamla M1 mot en ny M1 så fort han fick chansen medan spanjorerna Sergio Garcia och Jon Rahm båda spelar M2, och Justin Rose kör M1.

Till sina drivers har TaylorMade-spelarna valt lite olika fairwayklubbor, DJ, Rory och Day kör samma hela vägen medan de andra spelarna blandar och ger lite mer.

Prova ut!
Det här är definitivt den längsta klubban jag provat i år - och med vissa inställningar och skaftkombinationer löjligt lång trots att jag har en svinghastigt som bara är drygt 100 mph, men då har jag å andra sidan en spridning som inte är vacker och knappast lämplig för banan.

Gå till din pro och be att få hjälp att prova ut din nya driver med det här i bakhuvudet: Mer spinn, skarpare ljud, mer förlåtande - M2. Mindre spinn, bättre ljud, större justeringsmöjligheter - M1.

Lycka till!

Länkar