För min del är det viktigt att en golfklubba ser bra ut. Jag har förvisso relativt lågt handicap, men när jag lägger riktiga bladklubbor i bagen någon gång så är det ingen tvekan om att det kostar några slag här och där.

Callaway EPIC Forged är järnklubbor som borde se hemska ut. Eller – med de spelegenskaper som levereras hade de sett hemska ut för några år sedan, men utvecklingen mot multimaterialkonstruktion och premiummaterial gör att det här är en "sleeper". En golfklubba som ser bra ut, men presterar långt över alla förväntningar.

Tekniskt sett är detta en smidd klubba med huvud i 1025 kolstål där de längre järnen också har Callaways 360 Face Cup som ger högre bollhastighet. Den progressiva designen gör att de korta järnen är kompakta medan de sedan växer till järnfyran, den längsta klubban i setet, som nästan är en driving iron med sina 18 grader loft. Aerotech Steelfiber-skaften är inte bara dyra - de är också riktigt stabila och sköna och definitivt ett premiumskaft som kommer till rätta i det här setet.

Det ljud och den känsla som Epic Forged levererar bygger till stor del på den tunna träffytan samt mikrosfärer av uretan som absorberar vibrationer utan att det kostar någon bollhastighet. Mikrosfärerna i uretan gör också att Callaways tekniker kunnat optimera bollflykten med de olika järnen i setet genom att placera volframvikter i huvudet – i tån på de kortare klubborna – längs sulan på de längre.

För egen del imponerades jag stort främst av känslan och ljudet. Men också av den nästan tramsiga längd som levererades. Under första rundan med dem slog jag järnnian runt 140-145 meter carry och hade bra stopp på bollen. Järnsexan gick också bra, runt 180-185 med väldigt lite rull på mjuka fairways.

I Trackman fick jag siffror (in i vinden och utan normalisering) på i snitt 176 meter med järnsexan och 131 med järnnian. Det intressanta är att trots den kraftiga strongloftningen flyger bollen högt och fint med bra spinntal (J9 i snitt 131 rakt in i en hård vind som sagt). Sexan hade en landningsvinkel på 41 grader medan nian hade hela 50 grader landningsvinkel i snitt (trots längden). Det betyder att man kan få stopp på bollen utan att behöva förlita sig på backspinn.

Trevligast med det här är att trots lite vinglig sving var spridningen inte anmärkningsvärd (vilket de enorma längderna annars antyder skulle vara en risk). Tvärtom var det, borträknat några pullade slag efter early extension och tåduff (behöver nog ett par grader upright) riktigt bra samling.

Med de här längderna blir setkompositionen dock lite annorlunda. Jag, med fyra i handicap, skulle nog inte ha en längre järnklubba än sexan, men i gengäld ha PW, AW och GW samt ett gäng vanliga wedgar. En driver och en fairwayklubba kanske kunde kompletteras med en hybrid – till exempel Epic Flash-hybriden som jag också provade.

Nu är jag ingen hybrid-fan direkt, men den här är riktigt skön. Det är en Hybridtrea (uppskruvad från 18 till 19 grader) som ändå flög relativt högt och i snitt 188 meter. Fortfarande in i en rätt tuff vind. Bra landningsvinkel gör att den här klubban kan bli perfekt på andraslag på par 5-hål eller på tajta par 4-hål.

Callaways ultrapremium-produkt levererar som väntat bra. Om de är värda sitt pris på över 3000 per klubba är en annan fråga. Järnfyran kräver till exempel sin man – jag slog den kanske i bästa fall 200 meter medan min spelkamrat för dagen spettade upp den i greenkant från 250-locket. Han kan å andra sidan slå långt med vad som helst.

Tvärtom är det i den andra änden. De korta järnens kompakta form, fina topplinje och fantastiska ljud och känsla gör att man nästan frestas att slå till ändå. Om bara lottovinsten kunde trilla in så …

Läs presentationen av Epic Forged och Epic Flash-hybrider här.
 

Länkar