Cobra Golf går från klarhet till klarhet när det gäller tuffa klubbor för coola killar. Men lite i skymundan har de också levererat det som kanske är den största revolutionen för alla de spelare som inte ens vet var rangen ligger och sällan eller aldrig spelar så många rundor att de minns hur man gör. T-Rail må sakna den där härligt touriga looken som ser sexig ut på bild, men de levererar långt utöver det vanliga när det gäller resultaten.

Nästan självspelande
Det handlar alltså om klubbor som är lättspelade. Inte självspelande, men faktiskt inte så långt därifrån. Jag har slagit lite med de här klubborna från och till, både när de först lanserades och på en golfresa till UAE, under en period när jag hade lite koll på svingen. Och då är det ju som bekant inte så svårt att spela med vad som helst.

Det intressanta är att jag fick låna tre klubbor av en kompis nyligen och svingen är i dagsläget som bortblåst. Skulle knappt få grönt kort känns det som. Och nu är det tydligt hur bra T-Rail egentligen är. Det är inga problem att bara lugnt ställa upp sig till bollen och smeka ut slag efter slag. Höga, ganska långa och företrädesvis raka. Gång efter gång. Boll efter boll.

Visst, jag duffar, toppar och skaver rejält, men bollen flyger ändå hyfsat. Och de är så lätta och sköna – med lättviktsskaft i grafit – att även en riktig råtopp i de 5-6 grader som är ute knappt känns i fingrarna. Okej, just det slaget blev inte jättebra, men om inget är i vägen så går ett sånt slag ju ändå rätt långt och det var ingen sidskruv …

Helt okej utseende
Tekniskt sett är det här inget nytt koncept, men Cobras ihåliga och hybridliknande järnklubbor är faktiskt bland de snyggaste i den här klassen (allt är ju relativt). Målet har varit att hjälpa spelare med låg svinghastighet att få upp bollen och få den att flyga så långt som möjligt.

Det är så klart omöjligt att dölja storleken på de här huvudena helt, men Cobra har gjort ett bra jobb och sexan och åttan känns helt OK, men det tar ett tag att vänja sig vid pitching wedgen. Sulan har Cobras utmärkta Baffler Rails som gör sitt jobb och lättviktsskaftet i grafit gör att jag automatiskt lugnar ned svingen och träffar bollen bättre. Midsize-greppen som sitter på som standard kan vara en annan sak som gör mig mer avslappnad och gör att jag styr slagen mindre.

Högljudda
Som vanligt med ihåliga klubbor är ljudet lite udda om man jämför med vanliga järnklubbor. Det varierar lite mellan klubborna och wedgen har ett tydligt vasst ljud medan åttan och sexan har ett ljud som förvisso är relativt högt, men som inte alls stör mig lika mycket.

Ljudet och känslan är också relativt konsekventa över hela träffytan, men när jag står och slår en hel del slag på rangen så får jag en ganska tydlig feedback när jag släpper ut bollträffen mot tån eller hälen. Ljudet förändras lite och jag känner ganska väl hur klubban "jobbar" för att fortsätta leverera höjd och längd trots mina tillkortakommanden.

Köpråd
Om du är orolig för vad kompisarna ska säga när du rullar fram vagnen till första tee är det här kanske inget för dig. Om du däremot känner att du gärna vill ha tillbaka lite fart, få upp bollen i luften bättre och i allmänhet slå bättre slag utan att lägga en massa timmar på att träna – då är det här precis vad du behöver. Det är för jäkla skönt att se bollen flyga och kanske slutar kompisarna att hånflina när du både slår längre och rakare än dem – och dessutom samlar in betten efter rundan.

Läs mer om T-Rail på Cobras hemsida och i nyhetsartikeln om T-Rail på Kittad.

Länkar