Players Distance heter kategorin. Klubbor som ger massor av längd, men utan att se ut som forna tiders "skyfflar" och därmed tilltalar lite bättre spelare som ändå vill ha lite hjälp med sina orena träffar. Jag kan utan vidare erkänna att jag är en av dem.

Cobras nya King Forged TEC-järnklubbor kommer lite sent till partyt, men det är riktigt bra grejer. Den avfasade topplinjen ser tunn ut och den traditionella formen kompletteras med en relativt blygsam offset. Faktum är att klubban med sin blanka finish nästan känns lite för diskret för att vara en Cobra-klubba.

Tekniskt sett är det ett ihåligt klubbhuvud fyllt med skum i form av mikrosfärer som absorberar vibrationer, vilket balanserar ljudet och ger skön känsla i träffen. Till det kommer en intern volframribba lågt och långt bak, vilket optimerar tyngdpunktens placering. En volframskruv i tån är både en snygg designgrej och finjusterar tyngdpunkten exakt i varje klubba.

Efter att ha bankat lite bollar med Cobras King Forged TEC kan jag också rapportera att de levererar som utlovat. Hög bollhastighet, hög utgångsvinkel och bra stopp för bättre längdkontroll. Jag har spelat TaylorMades P790 en hel säsong och är så nöjd att jag köpte ett extra set när jag hittade ett fint P790 Black på ebay. Jag gillar alltså idén med en fin klubba som hjälper mig att scora.

Nya King Forged TEC står sig riktigt bra i jämförelsen när jag gick lite fram och tillbaka. Det ser ut att vara en aning mer offset på Cobra-järnen, men det är helt ärligt inget jag funderade på när jag började slå bollar. Jag gillar inte offset eftersom jag generellt är "vänster" när jag slår järn. Inte Kenny Perry-vänster, men åt det hållet. Här är det dock inga problem att slå rakt. Tvärtom smällde jag andra bollen rakt i flaggstången jag siktade på.

Det talas om "flyer"-klubbor och att man ska få problem att kontrollera spinn och längd, men att döma av mina siffror så är det tvärtom väldigt konsekventa resultat både med torr boll från matta och lite fuktig boll från gräset längre fram. Hade ingen boll som "stack iväg", tvärtom hade jag bara de vanliga duffarna (f-n vad långa mina armar blir när jag blir trött) som tappade längd, men det lär ju inte bero så mycket på konstruktionen.

Utseendemässigt är det faktiskt fördel Cobra. King Forged TEC är snygga, men redan efter knappt hundra bollar syns det lite skav. Det är iofs inte mycket och kanske inget man reagerar över om man inte tittar efter det. Känslan är relativt likvärdig överlag, men några av mina tunna träffar – som visserligen flög bra – kändes inte helt bra. Där är TaylorMades P790 bättre, kanske på grund av huvudets "Speed Pocket" i sulan.

Siffrorna visar att också prestandan är jämförbar, inga större skillnader i varken ball speed, carry eller totallängd trots att Cobra-klubborna faktiskt är en aning mer strongloftade. Jag slår en järnsjua drygt 155 meter carry med en avvikelse på 6,9 meter - vilket sannolikt helt är mitt eget fel när bollträffen varierar. Järnfyran är en helt okej ersättare för vilken driving iron som helst och är hur snäll som helst om man vill slå den från fairway. Det är nästan så att den går lite för långt, särskilt på min hemmabana där vi har en damm 215 meter ut på vänstersidan.

Prestanda, ljud och känsla kombinerat med integrerade Arccos-sensorer och möjligheten att få dem i One Length gör King Forged TEC till ett klart intressant alternativ. Ännu mer så när man betänker att du får ett set J5–PW för hela tvåtusen kronor mindre än ett set TaylorMade P790 (där du också får lägga till ytterligare ett par tusen om du vill ha Arccos-sensorer).

För min del är det dags att lämna tillbaka de här klubborna, men om jag har tur får jag snart ett nytt set King Forged TEC för testning. Den här gången med blå skruv i tån i stället för den gula – vilket visar att det är ett One Length-set. Kanske kommer även Cobras "poster boy" i den här kategorin, Bryson DeChambeau, att spela med dem på touren.

Länkar