De coolaste VIP-golfskribenterna får åka på många fräcka resor. Jag har halkat ur den klassen och missade bland annat en resa till San Diego där TaylorMade visade upp nya M3- och M4-serien samt lät Dustin Johnson slå en TP5x-boll runt 300 yards. Med en järnfyra ...

Lyckligtvis tycks jag fortfarande ha tillverkarnas förtroende och jag har fått låna lite roliga prylar för att testa på hemmaplan. Eller. På bortaplan blir det för jag tänkte släpa med dem till Marocko om ett par veckor.

Redan idag blev det dock en hel del bankande med de lånade leksakerna, och jag kan därför leverera ett första intryck.

Ping fortsätter att leverera
Ping G400-drivern var sannolikt förra årets produkt, i hård konkurrens med P790-järnen från TaylorMade. Så när jag fick lägga vantarna på nya G400 Max var förväntningarna stora.

Och det måste sägas att klubban helt otestad och oskruvad, samt utan någon form av uppvärmning, levererade. Och som den levererade. Bollen flög långt och rakt. Väldigt långt dessutom, lätt 20-30 meter förbi de andra drivers jag provade - och då ska jag ärligt talat erkänna att jag inte träffade bollen sådär sanslöst bra alltid - utom på näst sista hålet då jag slog både M4-drivern och G300-drivern i princip mitt i köttet. Då var G400 bara 15 meter förbi. Här kan det behöva skruvas lite och kanske prova lite andra skaft.

På tal om P790-järnen så fick jag även låna tre G700-järn (4-7-PW) och de var riktigt trevliga. Levererade löjligt mycket längd, var lättspelade trots fisig bollträff och det enda man kan anmärka på är att de är en aning större och bredare än just TaylorMades ihåliga motsvarighet. Frågan är om Ping också får en större stämning av PXG ... :)

TwistFace funkar
TaylorMade har gjort stor affär av sin TwistFace och trots ett klent underlag så känns det spontant som att det här kan vara en riktigt bra grej. Jag kommer ofta över bollen, har huvudet lite stängt och träffar ute på tån. Då snackar vi vänster och lite mer vänster. Men med de tåträffar jag hade med M3 och M4 idag så fanns förvisso skruven kvar, men bollen dök inte iväg på samma sätt. Om effekten är lika stor på hälträffarna vet jag inte, för i princip alla slag satt från centrum (nåja, någon enstaka iaf) och ut mot tån.

Det blev bara några enstaka slag med M3-spoonen och M3-hybriden idag, men spoonen var överraskande lång trots lite hälträffar, kanske på grund av att där av någon anledning satt ett regular-skaft.

Jag återkommer längre fram med mer utförliga tester och lite siffror på hur klubborna verkligen levererar. Under tiden kan ni få njuta av Tigers spec som TaylorMade meddelade nu på kvällskvisten innan han slog ut på Torrey Pines.

Tiger Woods M3 Specifications
Driver: M3 460 8,5° (one click to higher on loft sleeve) / Tensei White 70 shaft / 44” / D4 SW
Fairway woods: M1 15° / Tensei 90 / 42”, M3 18° / Tensei 90 / 41”

 

Bildtexterna till resterande bilder i galleriet ovan (för den som inte ser dem där):
2. Nya G400 Max påminner mycket om G400. Lite andra färger och kanske lite mindre köttigt ljud. Men jäklar vad bollen flyger!
3. Den helsvarta G400 känns betydligt tuffare än nya G400 Max med sin blankpolerade träffyta.
4. Jag ser fram emot att bekanta mig med M3 och M4. Med en lång rad höga tåträffar på min meritlista kan jag kanske nu äntligen slippa leta boll på vänstersidan.
5. Nya Ping G700 bygger på samma princip som TaylorMade P790. Ihålig, dämpande material, viktning = lättspelad längd. Dock är Pings G700 lite större och bredare än P790 (se bilden ovan), vilket är positivt för vissa, men jag gillar det mindre och (i mitt tycke) snyggare huvudet.

Länkar