Av alla drivers förra året var det Callaways Epic Flash som oftast fick följa med ut och spela. Snygg, lång, förlåtande, bra ljud – den hade allt (utom en snygg headcover). Är det möjligt att Callaway bara ett år senare ska kunna leverera något bättre? Med uppföljaren till Rogue-drivern har man i stället för att som med Epic Flash åka snålskjuts på en populär serie (gissa vilken) i stället valt att åka snålskjuts på en uppföljare till en enormt populär film (gissa vilken). Häng med in i "the Danger Zone" så ska vi se om det här är en verklig "Top Gun".

Artificiell intelligens – inte bara marknadsföring
Callaway är mycket stolta över sin dyra superdator där man med hjälp av artificiell intelligens lyckas gå igenom enormt många iterationer av utvecklingen och därmed både kapa mycket tid och till och med komma på nya idéer. Alan Hocknell, Callaways chef för forskning och utveckling, menar att den form som superdatorns AI gett träffytan är något som man sannolikt aldrig skulle provat annars.

Liksom den träffyta Epic Flash har ser även Mavriks AI-designade träffyta, Flash Face SS20, ut som ett ostron på baksidan – vilket är resultatet av att superdatorns AI gjort hela träffytan maximalt förlåtande och maximalt fjädrande (samt också mer hållbar så att spelare med hög svinghastighet inte som tidigare ska riskera att spräcka träffytan). Med valet av så kallat FS2S titan, som är mer hållfast och lättare, menar man att Mavrik med Flash Face SS20 ska ha högre bollhastighet, mer förlåtande egenskaper och bättre ljud.

Individuellt utformade träffytor
Callaway har fokuserat mycket på individanpassning. Och då snackar vi inte om custom fitting utan om att man utvecklar varje klubba separat och inte bara har en standardmodell som man ger olika vinklar. Det här gäller såväl för deras sköna järnklubbor som för Mavrik-drivers där olika modeller och olika loft har försetts med individuellt utformade Flash Face SS20-träffytor.

Utöver träffytan finns här också de senaste årens andra innovationer, som Jailbreak Technology, de två stavarna som håller ihop huvudet i höjdled och fokuserar trampolineffekten, samt den superlätta (och i mitt tycke väldigt snygga) T2C Triaxial Carbon Crown-toppen. Med ytterligare anpassad viktfördelning har motståndet mot vridning blivit ännu större och klubban mer förlåtande.

Bättre form
När jag provade Epic Flash och den tillhörande Sub Zero-modellen så upplevde jag att det var ganska stor skillnad på huvudformerna. Jag gillade Sub Zero-formen väldigt mycket, men det vanliga huvudet levererade bäst resultat så det fick bli en sån. När det nu är dags för Mavrik så är Sub Zero fortfarande ett fint huvud, men nu tycker jag att även vanliga Mavrik med sin "cyclone aero shape" är mycket behaglig att se på. Tack för det Callaway!

Mavrik Sub Zero är 450 cc (där den vanliga är 460 cc) och har mindre spinn, något mer flat lie-vinkel samt en mer neutral bollbana än standardmodellens lilla draw-bias. Här finns också ett par flyttbara vikter för den som vill justera bollflykten och spinntalet. Det sägs att den här ska vara för bättre spelare, men jag trivdes väldigt bra med den och det saknas inga förlåtande egenskaper kan jag meddela (som ju har en "varierad bollträff" så att säga). Det finns också en anti-slice-modell, Mavrik Max, men den har jag inte provat.

På rangen och på banan
Det ska sägas direkt att det sannolikt är svårt att hitta några dåliga klubbor från någon tillverkare. Alla gör bra grejer och det handlar som i så många andra fall om att hitta något som passar dig – och där är utseendet, ljudet och känslan kanske minst lika viktiga som siffror i en launch monitor.

För mig är båda klubborna exakt vad jag söker i en driver. Behagliga att se på, härligt kraftfullt ljud och riktigt bra känsla. Det är ett riktigt sug i träffen och man riktigt känner hur klubbans innovationer samverkar för att skicka iväg bollen med en jäkla fart. Och siffrorna visar också det. För min svinghastighet på cirka 100 mph är standardhuvudet riktigt bra medan Sub Zero också levererar emellanåt, men inte som när min son tog över testandet. Hans 120 mph och höga bollbana i kombination med Mavrik Sub Zeros lägre spinn ger oerhört lång carry.

Båda klubborna levererar också förlåtande egenskaper av hög klass. Riktigt usla svingar presterar vi ju alla någon gång då och då, och det ska ärligt erkännas att rangen inte alltid räcker till för dem. Men de "vanliga" dåliga slagen, träffar lite högt eller lågt, eller en bit mot tån eller hälen, ger alla riktigt bra resultat med mycket liten förlust av bollhastighet och en förvånansvärt liten spridning som gör att det skulle kunna vara ganska smalt på fairway utan att man behöver bli för rädd. Sub Zero är inte lika rak för mig, men ändå helt OK – särskilt tåträffarna var okej, medan hälträffarna var lite sämre.

På banan är det inget snack om att det behagliga utseendet ger lite extra självförtroende. Anmärkningsvärt är också att ljudet är ännu bättre med en riktig boll istället för rangebollar. De bra slagen är riktigt bra medan de lite mindre bra slagen faktiskt också är helt okej. Även i lite motvind får jag ut bollen bra och de längsta slagen i medvind är riktigt långa. Inte så långa som grabbens 300-metersslag med Sub Zero-huvudet, men så är han ung, lång, stark och har talang. När jag spelar Sub Zero får jag också mer penetrerande slag och mer rull in i vinden, men inte samma carry med vinden.

Ny klubba i bagen?
Callaways Epic Flash har varit en riktig stjärna för mig i bagen och skillnaden prestandamässigt är inte så stor så vi får se om Mavrik blir den nya "Top Gun" i bagen. Grabben, som utvecklats mycket på kort tid lär dock aldrig släppa ifrån sig sin Mavrik Sub Zero. Och det är så det fungerar – om du har en relativt ny driver som du fått utprovad är det svårt att hitta något som är enormt mycket bättre, men om du har en äldre driver eller inte provat ut den så finns sannolikt stora vinster att göra.

Länkar