Det är inte ofta man blir imponerad av en ny driver. Ofta är det inte mycket som skiljer från föregående modell och trots all hype i marknadsföringsmaterialet så känns det som same-old, same-old.

Icke så med nya Ping G400 som jag testat först på en demodag i Helsingborg och nu ett tag med en egen driver. Min testklubba har 9 grader loft och efter lite testning på demodagen bad jag Ping sätta i ett X-Torsion-skaft, och det känns som ett väldigt stabilt och trevligt stiffskaft, utan att kräva för mycket av mig som spelare. Jag börjar ju ändå närma mig seniortouren (åldersmässigt, inte spelmässigt).

Same-same, but different!
Det första som slår mig när jag packar upp den är att den är misstänkt lik den förra modellen. Mattsvart huvud, turbulatorer, Dragonfly-design, kort hosel. Men vid en närmare jämförelse side-by-side så syns skillnaderna tydligt.

Turbulatorerna, som kom redan på G30, ska bryta luftströmmen och göra huvudet mer aerodynamiskt och ge dig högre klubbhastighet. De är lika många som på G-drivern, men nu bredare och ska därmed ge större effekt. De är också ett utmärkt sikthjälpmedel och gör att man naturligt sätter ned drivern square. För min del tycker jag inte att de är särskilt snygga, men man vänjer sig snabbt.

Dragonfly-designen, som är avsedd att minska vikten på driverns topp för att ge möjlighet att placera tyngdpunkten lågt och långt bak, har kompletterats med en lite prickig struktur längst bak. Här hade G-modellen en liten upphöjd kant, men nu är toppen i stället försedd med det Ping kallar "infinity edge".

Mindre men större effekt
Sammanfattningsvis kan man säga att utseendet har många saker som påminner om G-drivern, men nya G400 känns faktiskt lite trevligare att se på och de 15 cc som saknas upp till maxgränsen för driverhuvuden kan vara en stor del av det. Mindre huvuden rör sig också bättre genom luften och Ping har därför nöjt sig med 445 cc. En ny, tunnare och smidd träffyta i titan av typen T9S+ ska också bidra till högre bollhastighet.

Min tanke när jag började slå bollar var att jag skulle behöva offra precision när jag fått högre klubbhastighet och högre bollhastighet, men de farhågorna kom på skam. Trots det mindre huvudet var spridningen faktiskt betydligt mindre med G400 än den G-driver jag jämförde med. Det intressanta är att spridningen i sidled minskade mest, men även spridningen i längsled minskade – det vill säga att jag var mer konsekvent med G400.

Mycket rakare – och lite längre
Längdmässigt vinner G400 också på just den ökade konsekvensen. Det skiljde inte särskilt mycket på längsta slagen, men eftersom de orena träffarna gick längre (och framförallt rakare) så blev genomsnittet bättre.

Förklaringen till de bättre siffrorna ligger inte bara i aerodynamiken. Med hjälp av en volframvikt i hälen, bakom den guldfärgade viktskruven, har Ping lyckats placera tyngdpunkten ännu längre bak och ännu längre ned. Det här betyder att G400 är mycket förlåtande – Ping menar att den är mer förlåtande än någon annan driver och säger att den har ett så kallat MOI-tal på 9000. Detta är ett mått på hur huvudet motstår vridning vid träffar utanför sweetspot och att döma av mina resultat inget tomt påstående.

Gott ljud!
Efter ett antal bollar på rangen är det också tydligt att Ping också jobbat mycket med en faktor som jag personligen tycker är väldigt viktig. Ljudet! Efter att en tid ha spelat Callaways Epic har jag vant mig vid en skönt dov smäll medan många andra drivers låter hiskeligt gällt och oskönt. G400 har via en intern konstruktion försetts med ett djupare och lägre ljud som känns riktigt bra.

Ljudmässigt är rangebollar heller ingen succé och först när jag kom ut på banan och langade fram mina TaylorMade TP5x (min nya favoritboll) kunde jag verkligen uppskatta ljudet. Även mina spelkamrater kommenterade ljudet och menade att det var riktigt trevligt. Gissningsvis var de inte så glada för sina egna drivers ljud eftersom skillnaden var riktigt stor.

Trots att jag varit så nöjd med min Epic så överväger jag att ge den här drivern en chans i min bag ett tag. Och jag är inte ensam om att tänka så – redan första veckan som proffsen hade en chans att spela med den så bytte många av Ping-spelarna. Och då var det ändå US Open-veckan så normalt hade nog inte många bytt just den veckan.

Tre huvuden
Du som vill ha en G400 kan gå till valfri Ping-utprovare och testa. Eftersom Ping fortfarande inte erbjuder justerbar tyngdpunkt via flyttbara vikter kan du då också se vilket av de tre olika huvudena som passar din sving.

G400 LST (Low Spin) med volframvikten närmare träffytan för lägre spinntal och mer penetrerande bollbana var mitt första alternativ, men jag upplevde inte någon större skillnad mellan den och den vanliga G400 (sannolikt eftersom min sving varierar en del från slag till slag). För spelare med slice-problem finns även en G400 SFT (Straight Flight) där volframvikten är mer placerad mot hälen.

Läs mer om Ping G400 på Pings hemsida.

Länkar