När PXG stämde TaylorMade för att deras P790 hade ett ihåligt huvud fyllt med skum blev det lite lustigt. TaylorMade hade ju den tekniken i sin ICW-klubba redan på 90-talet så Bob Parsons förlorade nog en del dollar i advokatkostnader på grund av kass research.

Den stämningen var dock ett lyckokast för TaylorMade som därmed knappt själva behövde göra reklam för sina P790-järn – som också sålt som smör i solsken sedan 2017 och kom i en ny variant (extremt lik den förra) nyligen.

Ultrapremium!
TaylorMade har dock valt att kliva in i segmentet för ultrapremiumklubbor och därför gjort en P790-variant där huvudet är i titan i stället för stål och den sparade vikten kunnat flyttas bakåt och nedåt genom en enorm volframvikt (så kallat tungsten) – upp till 119 gram!) som också utgör en skönt visuell komponent.

Liksom vanliga P790 sitter en skruv i tån och genom det här hålet har man injicerat sin sedvanliga SpeedFoam som både stabiliserar träffytan och ger bättre ljud och känsla. Sulan är också försedd med den sedvanliga SpeedSlot som räddar tunna träffar (den har räddat många slag för mig så tekniken fungerar verkligen).

Riktiga dyrgripar
Vid första anblicken känns klubban som en premiumprodukt, väl i klass med Callaways Epic Forged eller någon av PXG-klubborna. Och det är väl också ett måste när man släpper en klubba som kostar enormt mycket. Det handlar om över 30000 kronor för ett set, vilket gör den till en av de dyraste järnklubbor jag misshandlat på en range.

Det långa bladet med en aning offset och lite halvbred topplinje känns igen från P790. Det gör den inte till något smäckert blad, men formen gör ändå att den är kvar i kategorin Players Iron.

Högt, långt och rakt
Personligen är jag inte imponerade av den matta finishen, men det är överlag mycket bra estetik. Ljudet skiljer sig en del och det tar ett tag att vänja sig vid både det och den annorlunda svingvikten när man byter fram och tillbaka mellan P790 och P790 Ti.

Överlag flyger bollarna väldigt högt, vilket tillsammans med hög bollhastighet och lite spinn (om än inte så lite som man skulle kunna tro) ger bra längd. Riktigt bra. Järnfyran går nog 15 meter längre än min P790 och sexan drygt tio meter längre i snitt.

Trots höjden är det också relativt stabil bollbana i den sneda motvinden på Halmstad Golfarena. Kanske är det också konstruktionen med ihåligt huvud som gör att bollhastigheten är riktigt hög. Trampolineffekten ger bra smash factor och bollen hänger kvar i luften nästan som med en driver (sex sekunder hang time är rätt trevligt när bollen flyger rakt mot greenen jag siktar på).

Specifikationer
Specifikationerna är som väntat lite annorlunda. Strongloftat är bara förnamnet och det är våldsamt imponerande att man kan få en järnfyra med 19 grader loft att flyga så högt och vara så lättspelad. Det blir dock nödvändigt att ha en AW i bagen efter som pitching wedgen är på 43,5 grader och lär gå hur långt som helst. Varför skaften är lite kortare vet jag inte, men det kändes inte som att det spelade någon större roll.

Det här blir en klubba för den som har stor plånbok och vill ha något lite extra. Det är lätt att få upp bollen i luften och det lätta NS Pro Neo-skaftet bidrar säkert också till högre klubbhastighet även om jag gillar mitt TT DG 105-skaft i mina gamla P790 bättre. Svingvikten är D1/D0 mot D2/D3 i mina gamla P790 och det är förvånansvärt stor skillnad.

Om du sneglat på Epic Forged eller suktat efter PXG-klubbor ska du definitivt ringa närmaste TaylorMade-hökare och boka en utprovning av nya P790 Ti.

Länkar