TaylorMade Golf är företaget som förr i tiden kunde skryta med att man var "number one driver on tour". Och det var en poäng som man tryckte hårt på. Efter hand som ägaren Adidas förlorade allt mer pengar på TaylorMade minskade dock programmen för att få tourspelarna att spela deras klubbor och eftersom det idag inte nämns längre gissar jag att något annat märke tagit över här.

Det som framförallt lockade amatörer att köpa TaylorMades drivers var dock sannolikt inte hur många tourspelare som viftade med dem utan att de skapade en riktig buzz i branschen genom att först gå till ett vitt huvud och sedan experimentera med olika design på toppen för att 2016 komma med M1 och M2 som hade den första stilen jag verkligen gillade – vit och svart med sköna linjer som gjorde att klubban satt hur fint som helst vid bollen.

Nya banor
M1 och M2 fick en uppfräschning 2017, men till 2018 har TaylorMade bestämt att det är dags att tänka i nya banor och därför har det vita fått ge plats för silvergrått och även om det inte alls är lika tilltalande – faktiskt lite billig känsla – så ger det ändå fortfarande en riktigt bra känsla när man sätter ned sin M3:a eller M4:a vid bollen.

De nya namnen för tankarna till BMW och det hade varit en naturlig promotion-grej, men någon sådan idé har inte framförts. Däremot talar man ofta och gärna om all ny teknik som man proppat i sina nya klubbor – TwistFace, Y-Track, Hammerhead och jag vet inte vad.

Alla moderna klubbor från de stora tillverkarna är bra. Och skillnaderna är mindre än vad reklamen kan få en att tro. TaylorMades TwistFace är dock en riktigt bra idé (om än inte unik, Cobras precisionsfrästa träffyta gör något liknande), och man stöder sig på ett enormt antal slag som man har mätt och matat in i ett datorprogram för att se vad som *egentligen* händer när du träffar bollen. Läs mer om TwistFace här.

Längd via precision
Tidigare har driver-storyn mest handlat om längd. Och både M3 och M4 har så kallad Hammerhead-teknik som ger en mer flexande träffyta och högre bollhastighet = mer längd. Men det intressanta är att med rakare slag kan vi träffa fler fairways och därmed få mer rull. Det menar TaylorMade ska ge längd via precision – så kallad Straight Distance. Det ger också bättre läge för inspelen.

Träffar på häl och tå ska enligt den klassiska bulge- och roll-teorin (träffytans välvning horisontellt och vertikalt) skruva sig tillbaka till mitten. Men TaylorMades data visar att höga tåträffar ofta kombineras med en stängd träffyta, vilket ger de fruktade tåhookarna. På samma sätt ger träffar lågt på hälen normalt en slice. Den vridna träffytan – vilket knappt syns om man inte tittar väldigt noga – ska motverka detta och därmed ge rakare slag.

Så hur fungerar det då?
Efter lite micklande med inställningarna och experimenterande med skaft slog jag faktiskt riktigt långt med både M3 och M4. Känslan var att M3 hade ett lite mer solitt ljud medan M4 var mer av den höga ton som många föredrar, och förknippar med en mer förlåtande klubba. Att döma av mina slag var det dock ingen större skillnad i hur lättspelade de två modellerna är – den stora skillnaden är M3:ans Y-Track som ger så stora justeringsmöjligheter.

Längdmässigt är M3 och M4 ingen direkt skillnad mot M1 och M2 när jag jämför de bästa träffarna – de där sällsynta centrumträffarna när man råkat synka ihop alla delar i svingen och mosar ut en boll sådär perfekt som man bara gör någon gång då och då. Däremot är det stor skillnad i spridningen – främst jämfört med M1, som jag inte skulle ta ut på en tajt skogsbana.

Jag hade bäst snittlängd med M4. Sannolikt för att den kombinationen av huvud och skaft fungerade bäst för min sving. Men både M3 och M4 slog min snittlängd med M2, förvisso bara med 9 respektive 12 meter, men ändå. Det är en hel klubba mindre på inspelen. Och dessutom är det inspel som jag oftare kan slå från fairway, vilket lär ge fler greenträffar. Tekniken fungerar!

Slutsats
Jag testade med de två standardskaften, Mitsubishis TENSEI-skaft på M3:an och Fujikura Atmos-skaftet på M4:an. Faktum är dock att jag i allt skruvande och trasslande råkade förväxla skaften, och det var förvånande hur mycket skönare ljudet och träffen blev när jag fick M4-skaftet på M3-huvudet. Så var noga med att prova ut din driver och testa lite olika skaft så att du hittar rätt kombination för dig.

Om det är värt att byta från M1? Ja, om du har 2016-varianten som var väldigt bångstyrig. Har du M2 2016 eller M1/M2 2017 är det mer tveksamt – behöver du hjälp för att minska spridningen och gillar det nya utseendet så kan det vara en tanke. Men det kostar ju en del. Den kostnaden är dock väl motiverad om du råkar sitta på en flera år gammal driver - den successiva utveckling som skett genom åren gör att det sannolikt är en del slag som du lämnar på banan om du inte har något av de senaste årens teknik.

Länkar